Please Forgive Me 6
Nathans perspektiv
Jag och Jennette var båda nervösa över att behöva berätta för Miranda om vad som skett. Jennette visste att detta kunde vara slutet på deras vänskap och jag mitt förhållande. Men jag kunde inte rå över det, jag kände så starkt för Jennette.
Under de senaste dagarna hade vi setts regelbundet varje dag och tillbringat varenda minut i varandras sällskap. Innan Miranda vart sjuk såg jag på Jennette som någon jag verkligen tyckte om, men inte på ”det” sättet. Den senaste veckan hade verkligen förändrat allt.
Vi skakade de sista stegen till sjukhuset och klev darrande in i Mirandas rum.
- Hej! Sa Jennette och kastade sig i armarna på Miranda som log och kramade om henne.
Hennes nervositet var som bortblåst.
- Hur känns det? Jennette pillrade henne i håret och tog hennes hand.
- Bättre… just nu vill jag bara hem, så jag kan fortsätta mitt liv med dig min bästa vän, och dig min pojkvän. Sa hon och pekade på mig och Jennette.
Miranda slog ut med armarna och jag fångade upp henne. Jag gosade mig in i hennes hår och kände hennes doft. Sedan kysste jag henne, länge.
Jennette såg chockat på mig och nickade sakta men säkert åt att jag måste berätta.
Jag drog ett djupt andetag och öppnade munnen för att berätta. Men inga ord kom ut. Miranda låg där, nerbruten i allvarlig matförgiftning och här spelade hennes pojkvän och bästis ett spel bakom hennes rygg.
Vad var vi för hemska människor!?
Jag bestämde mig sakta men säkert. När jag och Jennette kommit ut från sjukhuset la hon armarna om min hals och började kyssa mig.
Jag tog bort dem och besvarade inte kyssarna.
- Sluta! Sa jag och hon tittade bedrövat på mig.
- Vad? Sa hon försiktigt
- Jag kan inte göra så här. Vi kan inte göra så här! Förstår du inte! När Miranda får veta kommer hon bli förkrossad!
- Men, men jag trodde du var mer kär i mig?
- Ja alltså… jag harklade mig och fortsatte ”men efter att ha sett Miranda och känt hennes doft insåg jag hur mycket hon betyder för mig och att jag älskar henne.”
- Så du menar att vi bara ska stryka ett streck över det som hänt mellan oss den här veckan?
- Ja, det tycker jag verkligen!
- Du är ju inte klok! Du kan inte vara kär i två samtidigt! Vilket spel, du är inte att lita på! Stick, jag vill aldrig se dig mer!
Förkrossad, trasig, med en känsla av att vara smutsig, värdelös och ha varit otrogen mot Miranda, kastade jag mig på sängen och gjorde något som killar nästan aldrig gör offentligt… Grät.
Lite kortare kapitel, men nytt kommer snart! Vad tycker ni om det här nu? Kommentarer ger mer chans till kapitel snabbare, tack för kommentarerna förut förresten! Kram ♥
Asbra som vanligt!:) Men vad Nathan är irriterande. :p
Hoppas nästa kapitel kommer upp lika fort som dethära gjorde!:)
