Please Forgive Me 4
NATHANS perspektiv
Jag tittade allvarligt på Jennette som såg frågande på mig och strök Miranda sakta över håret.
- Stackars Miranda! Sa hon och tog hennes kalla hand.
- Mhm… mumlade jag och såg på Jennette.
- Vad är det Nathan? Sa hon plötsligt och släppte Miranda för att lägga en hand på min axel.
- Äsch, inget… bara det att tänk, tänk om Miranda är gravid!
Jennette stirrade chockat på mig och såg skärrad ut.
- Va!? Sa hon
- Ja, hon mådde ju illa och hade huvudvärk… sa jag och ryckte på axlarna.
- Ja det förstås… Jennette såg fortfarande chockad ut och tittade på allvarlig på mig ”Tror du det är det?”
- Nej, jag vet inte, men man kan ju aldrig vara säker!
Framme på sjukhuset lades Miranda in i ett rum och några sjuksköterskor undersökte henne.
Jag och Jennette satt båda knäpptysta och helt stela utanför rummet.
Tillslut kom en av sköterskorna ut och satte sig med mig och Jennette.
- Vi kan inte hitta något fel med Miranda… vi vet inte vad som kan vara fel!
Jag harklade mig lite…
- Har ni kollat om hon är gravid? Sa jag och jag hörde hur jag skakade på rösten.
- Ja, det har vi och det var hon inte.
Både jag och Jennette drog en lättnads suck och sa hejdå till sköterskan som skulle in till Miranda igen.
Vi satt kvar en lång stund tills hon äntligen kom ut igen.
- Nu vet vi. Sa hon kort.
- Hur ligger det till!? Sa Jennette, jag hörde att hon var rädd.
- Miranda har fått matförgiftning.
- Va!? Jag och Jennette gapade och sköterskan nickade.
- Men hur? Vaddå matförgiftning?
- Ja, ni förstår… de flesta brukar inte behöva uppsöka läkarvård med lite yrsel och illamående, samt matförgiftning… men genom att Miranda fall ihop hos dig Nathan, så har vi nu upptäckt att det är en allvarlig matförgiftning.
- Men, men hur är det med henne då?
- Bättre, hon har vaknat. Hon kommer dessvärre att bli kvar på sjukhuset en vecka.
Jennette såg ledsen ut och frågade sedan om vi fick besöka henne nu, men det fick vi inte. Vi var tvungna att vänta tills imorgon.
Besvikna lomade vi ut och åkte hem till mig. Jag bjöd henne på en kopp te efter allt drama och vi satt hemma hos mig och pratade i flera timmar, om allt och inget.
Jennettes perspektiv
Jag sörplade på det goda teet jag fått av Nathan. Det var citronsmak och det smakade både sött och syrligt.
- Vi hälsar på Miranda imorgon då? Sa Nathan och rörde om i sin tekopp.
- Ja, hämtar du mig?
- Absolut, vilken tid? Nathan såg på mig
- Kring 12?
- Låter bra! Sa han och log.
Jag gick mot dörren och han följde efter. Jag drog på mig mina lila ballerina skor och tackade Nathan för fikat och skjutsen och allt.
- Ingen fara! Svarade han ”bara roligt, det blir lite ensamt om inte Miranda är här”
- Jag förstår, så vi ses imorgon?
- Det gör vi! Hejdå
- Hejdå!
Jag smällde igen dörren och traskade längs gatan mot busshållplatsen.
Nathans vita Ferrari stod snyggt parkerad på uppfarten och jag tog mig smidigt förbi för att inte repa lacken.
Ledsen för dålig novelluppdatering men jag måste hinna med annat också! Men ska försöka så mycket jag kan! Kommentera mycket nu och rösta gärna på icarly.blogg.se (min blogg) på www.disneydemi.blogg.se i BLOGGAWARDS 2011!! Tack tack tack ♥
Ååååååååh va bra !!!! :D
